Äggmadame

Det här om att uppdatera så sällan är inte optimalt, men desto mer har jag att skriva vid varje tillfälle :) Se det positivt. Jag har nu tagit fram min "dagbok" för att se vad ni missat.

Jo, RMC i onsdags, det var som sagt lite genomgång på vad som komma skall. Vi fick prata med läkaren, där gjordes också ett ultraljud för att se på äggstockarna och livmodern. Det förstnämnda, äggstockarna är inte det lättaste att hitta, men dom små minimala fanns där, efter några rullande fram och tillbaka med ultraljudsstaven.
(Ej bekvämt).
Hon hade även en manlig läkarkandidat som var med inne i rummet, han gick fint bakom mig när jag "hoppade" upp i gyn. stolen.
Men ju mer och mer hon rullade med ultraljudsstaven, ju nämare och närmare kom han.

-"Men hallå?, bara gå fram istället för att stå där bakom min axel. Jag har inget att dölja och ser förhoppningsvis ut som alla andra kvinnor, iaf utanpå :)" Det hade jag lust att säga, men hann inte tills hela äventyret var över.


Sen fick vi sätta oss i väntrummet igen, och efter ett tag kommer en sjuksköterska. Vi följde med denne till ett rum, och där pratade vi länge och väl. Om vår korsdonator och alla andra donatorer som gör detta hel- och godhjärtat för oss som är i behövande sits.
Min stora fråga var -"Får dom en klapp på axeln, eller bara pengar? Ni på RMC kanske skulle börja ge dem en stor, stor blombukett och en resa till värmen". Jag betalar! :)
Nej, jag är inte troende. Men jag TACKAR GUD FÖR ATT NI FINNS!!!

Mediciner, vitaminer och vaginalgel m.m finns nu i min ägo.


Samtidigt som allt detta pågick, fanns mina tankar fortfarande ute i väntrummet, hos kvinnan som jag kallar min vän. Den starka, fina vännen. Som kämpar lika hårt som oss. Som jag håller mina tummar för, som jag vet gör detsamma för oss.


Igår måndag, var jag och gjorde det berömda cellprovet. Det gick bra, nu hoppas jag att resultatet blir detsamma.
Hon menade dock på att min slemhinna i livmodern var för "gammal" och måste bytas ut. Sagt och gjort, började på tabletter igår och om 2 veckor förväntas en rejäl blödning.
Fick även utskrivet nytt recept på Estradot-plåster, som jag frågade igen hur länge jag ska använda. Samma svar återigen -"Tills du är 50-55 år".
TACK och Hej sa jag och gick buttert till apoteket och hämtade ut en ny förpackning med 24 st.


Och det här med att vi vet exakt vilken vecka donationen blir, känns nu efter 6 dagars vetande så himla fantastiskt, jag frågande honom igår... -"Hjärtat, ska vi inte ha barn snart? :), Han svarade, jo i vecka --, ska vi bli gravida!"

Tavlan från Thai åkte upp i helgen. Den utlovade bilden och vad den betyder kommer inom kort.

Även medicinskåpet fick sig en röjning igår, det känns inte som att Pergotime tabletter hjälper oss precis.
Så dom fick åka.


Det är 4 personer i vår omgivning som vet när donationen skall ske. Och min mor är en av dem. 
Så kan inte Han medverka i insättningen är det självklart mormor som ska vara där och hålla handen.
Hon sa till mig häromdagen, att hon är stolt över mig, för ett år sedan var jag ett vrak, tills nu. Bloggen är igång på riktigt och kärleken sprudlar. Jag har någonstans att skriva av dem tankarna som snurrar i huvudet på mig.


Stor Kram
Äggmadame