Mail och kommentarer.
Nu kommer dom där "hat attackerna" igen :)
Jag har fått en del mail och kommentarer om att det finns en viss sida som heter familjeliv här på internet, som ska vara så himla bra och att man hittar fler personer i sin egna sits och bla bla bla bla...
BLAHA säger jag, vilket skit!!
Jag tänker aldrig bli medlem på sådana sidor, där är bara en massa barnsnack och hur lyckliga folk är med sina barn. "Åh han bajsar i blöjan, varför?" eller "Hon petar i näsan, varför det?"
Visst det finns kanske fler med andra problem just där, men ska man behöva leta efter dom genom jungeln av mammor?
Och tror ni helt jävla ärligt att jag tänker sitta och läsa om sånt skit? Det är det sista jag behöver.
Så Nej! Sluta rekommendera mig den sidan. Tack!
/Äggmadame
Äggdonation vs. Käkoperation
Ja precis, nu ska jag "snart" operera min över-och under käke, men för att förbereda det så är det sån härlig tandställning som gäller, i ca ett år. Känns sådär. Full räls i munnen. MEN jag har inget val. Det är bara att köra.
Problemet är att jag vill såklart inte att det ska krocka med äggdonationen.
Det löser sig. Men det är så sant som min far säger "-Allt händer dig gumman, och det är inga smågrejer precis".
Från det ena till det andra så börjar jag på nytt jobb imorgon, det ska bli spännande.
Dålig uppdatering från min sida, men sämre med kommentarer från er sida.
/Äggmadame
Något roligt?
Vi har köpt en ny bil för en vecka sedan! Det är glädjande! Vi är glada!
Vi hämtar den när den är klar och ihopbyggd :) Wiihoo!
Han är och gör service på den gamle bilen just nu så jag passar på att uppdatera lite.
Ringde till min gamla doktor idag pga av att Estradot är på väg att ta slut. Hur länge ska man använda dessa plåster? Är det någon som är i samma situation och använder dessa?
För jag menar risken är större med bröstcancer och blodproppar osv. Jag vill inte ha dessa plåster tills jag blir 50 år.
Hmm? Någon?
En annan fråga, nu när vi är i kö för äggdonation.
Hur kan dom matcha mig med någon annan kvinna, har dom redan skrivit upp i journalen hur jag ser ut?
Och hur lång tid brukar det ta?
Tacksam för svar av någon som vet :)
/Äggmadame
Jag velar fram och tillbaka.
"Vi är alla av samma skrot och ack så egoistiska"
Jag vet inte, men denna bloggen är rätt så blottande. Jag vet inte vem 3/4 delar av er är, men ändå så många läsare. En del av er kommenterar, en del av er läser utan att kommentera.
Det gör mig lite förbryllad/osäker och vill sätta lösen. Men ändå vill jag att personer som undrar, som är nyfikna och sitter i samma sits och bara googlar ska finna att dom inte är ensamma.
Vad är det bästa?
På tal om velande. Jag öppnade brevlådan igår och ner har det "dimmt" ner ett efterlängtat brev.
Där står det:
"Bästa Par! Jag vill med detta brevet meddela om att ni from den 17/8-2011 står uppskrivna i den allmänna donationskön för äggdonation."
JAAA! Sa vi och börjar härmed räkna ner dagarna...max 730 dagar?
Det görs en ca 240 äggdonationer i Sverige varje år. Fördelat på alla stora universitetssjukhus.
Det är inte många. Så varför är väntelistan eller kön så lång då? Jo pga av att det inte finns donatorer.
Kom igen nu! Ge någon annan en gåva. Visst det är lite större process att lämna ägg än sperma.
Men vi har bestämt oss. Vi ska ha barn! Och när vi är "klara". Så ska Han lämna sperma till behövande.
Vi vet, vi vet exakt hur det känns att stå i orättvisan och önskar ingen detsamma.
/Äggmadame
Tankar
Lite tankar denna måndagskväll innan läggdags.
Var i kontakt med Koordinatorn i torsdags och vi pratade länge och väl om min syster och hennes 80 mil härifrån.
Det blir komplicerat, jag vet. Men om...vi kan göra så här...bla bla bla.
Nu ligger allt på min syster, hon har bollen. Och vi får se om hon rullar den till oss.
Problemet med att hon bor 80 mil härifrån är att om det skulle bli komplikationer tex om hon blir under- eller överstimulerad med hormonerna innan donationen måste hon gå igenom vissa ultraljudsundersökningar. HÄR i vår stad, det går tydligen inte i hennes. Konstigt tycker jag, ultraljud som ultraljud väl?
Så det innebär eventuellt fler resor hit, istället för två så med otur blir det 5-6 st.
Plus hon har sin lilla Prinsessa också, och arbete.
Jag förstår, tro mig jag förstår. Men vill nog inte inse bara. Om det kan få oss att bli föräldrar till vårt mirakel och för henne att bli moster för första gången så hade jag gjort vad som krävs. Förlåt P, jag förstår dig ändå så väl!
Burken med fula ord stängdes rätt så snabbt. Övergick till tårar och en timmes duschgråt.
Så vi tog det säkra före det osäkra och sa till koordinatorn att vi ville bli uppskriva i den vanliga, allmänna donationskön. Innebär dock att första äggdonationsförsöket kommer då om stapeln ca 2013 om 2 år.
Då är jag 27 år blir det lyckat har jag barn när jag är 28 år (ingen ålder), men heller ingen garanti för barn, därför vill jag ha detta "avklarat" så fort som möjligt, så vi kan börja titta på adoption i sådana fall.
Min psyke behövs också stillas, det är rent för mycket det här.
Ta hand om er.
/Äggmadame
Varför?
Så fort vi blir glada och livet börjar gå åt det ljusa hållet..så får man bara negativitet!
Hade precis samtalet med koordinatorn. Jag ska försöka att inte ta ut något i förskott. Men det är inte lätt.
"Om ni tänker på dom fulaste och argaste orden i världen och lägger in dom i en väl försluten burk.
Den burken öppnas nu av mig."
/Äggmadame
En äggdonator vill skänka andra samma glädje som hon har.
När man bestämmer sig för att det ska gå.
Hej kära ni.
Tisdag förmiddag och jag missar såklart telefon samtalet med koordinatorn på RMC, det är bara så typiskt mig.
Har dock fått numret till henne, så här ska det ringas tillbaka imorgon, kl 8-9.30 (jag kan inte vänta mer,blir galen attityd).
Men tillbaka till igår, måndag, 1:a augusti...det var vår dag.
Klockan 08.00 skulle vi infinna hos på Rmc, och visst är det trevligt att gå dit, förutom alla gravidmagar och lyckliga nyblivna mammor. Ja, vi ska såklart upp på 3:e våningen som vanligt, där finns de "dömdas" våning.
Vi som inte KAN. Vi som VILL. Men som inte KAN.
Anmäla oss i receptionen båda två, för att en tid skulle tydligen inte vara tillräckligt (?).
In springer det en äldre kvinna helt hysteriskt....-"Jag har ett par som kommer till mig nu, men jag får inte igång datorn, hjälp!"
Det var såklart vi som var paret, oturen bara haglar över oss, jämt. Allt vi nuddar vid blir svart, eller något sånt.
Ja ni fattar.
Själva samtal gick hur bra som helst, fick många frågor om tidigare barndom, hur vi ser på att barnet måste få veta ursprunget, redan vid 2 års ålder ska det börjas tjatas.
Hur vi har det i vårat förhållande. Om vi haft trauma i våra liv, nära döden upplevelser. Om barnet skulle kunna plugga i min systers hemstad och bo hos henne (om hon blir vår donator dvs). Ja, you name it, i princip allt. Det var bara till att vara ärliga och svara så gott det gick.
Efter cirka en timmes utfrågningar säger jag -"Men om vi skulle få en äggdonation..."
Hon utbrister i skratt och säger, -"Ni får det, ni får en äggdonation. Ni är helt mentalt och psykiskt friska så gott som jag kan se, ni älskar varann och vill ha barn med varann. Vad ska det finnas för hinder."
Jag tittar på Honom med tårar i ögonen, och säger va?
Då var det klart, den sista halvtimmen hos beteendevetaren satt jag och hade lyckorus och vi pratade om vädret.
Mitt livs jobbigaste 1,5 timme var slut, och det hade gått BRA! Mycket bra!
Nu ska bara koordinatorn för äggdonation planera, hur vi ska göra.
Iom att vi vill ha min systers ägg så ska det tas upp i något "etniskt råd", och dom ska komma fram till ett beslut.
Min syster ska också ha möte med beetendevetaren, blodprov, undersökning hos doktorn.
Håll tummar och tår, jag behöver det!
/Äggmadame
