Var ska vi börja?

Tror vi går tillbaka till 2006, året mitt hjärta togs med storm. Mitt liv tog en vändning och pulsen började slå lite extra hårt.

H
an kom in i mitt liv...som en frisk fläkt från mina tidigare "tonårsproblem", dom har väl alla, ingen är väl speciellt lycklig då, man går i skolan lever sina dagar som om dom vore de sista, dricker kopiöst mkt sprit och går hem själv tidigt tidigt på mornarna efter discoteken har stängt. Det var jag då.

Nu 2011 sitter jag här, vid köksbordet och hör trummor från nån manifestation utanför.
Lyckligt gift sen Januari 2010, med just Honom.
Vi jobbar och sliter och gör väl vad alla andra "svenssons" gör.

Men en sak saknas, det är vårat mirakel, vårat egna kärleksbarn.. Var finns du?

Som jag skrev i det tidigare inlägget så slutade vi med p-piller Februari 2008, för att försöka skaffa, just det där miraklet. Det var en självklarhet för oss att det skulle gå. Det är det nog för dom flesta.

Efter 7 månaders väntan blev det ett "pluss" på stickan och lyckan var oerhört stor! Dagarna gick och mitt smil kunde bara inte försvinna från läpparna. Vi hade ju försökt så länge, i hela 7 månader.
Men det vi inte visste då var att 7 månader bara var en "piss i nilen" av vad vi skulle få erfara senare...

November 2008, grav.v.8 hade vi varit på stan, Han och jag...tittat lite på barnkläder och så. Men dock inte köpt ngt iom att vi var i sådant tidigt skede än. Vi tog en god lunch på en av stadens restauranger. Jag gick på toaletten och upptäckte det som inte fick hända. Jag kom upp till Honom med frusen blick och vitt ansikte.
"Älskling, jag blöder, jag blöder mycket".
Där försvann mitt hopp om detta livet vi hade i magen. Jag var förtvivlad. Ledsen. Och arg, mkt arg.

Ringde min goda vän M.G och pratade med henne och hon sa att jag skulle ringa till Sjukvårdsupplysningen, vilket jag gjorde. Dom svarade då att blödningar var vanliga vid graviditet. Jo tack! Lugnade mig väl till en viss del, tills molvärken kom. Då visste jag, detta är kört.
In till KK och göra ultraljud, visade vara sig normalt vad jag kan komma ihåg, men Han påstår att läkaren såg skeptisk ut.
Fick en tid till blödningsmottagningen 2 veckor senare.

På kvällen dagen efter stog jag i duschen, blödde som en gris. Och där, där hände det.
Mitt ljus slocknade. Mitt lilla liv i magen ville inte mer.


/Äggmadame


Kommentarer
Postat av: Greta

Hej jag heter Greta. Fin blogg

2011-03-08 @ 20:53:14
Postat av: Magdalena

Love you!

2011-03-08 @ 20:54:07
URL: http://magdalenatherese.wordpress.com
Postat av: ruht.

Din historia är hemsk, men jag är ändå tokglad för att du har börjat blogga nu :].

Och måste ju erkänna att jag diggar namnet, Äggmadame :].



kram!

2011-03-08 @ 21:06:14
URL: http://labbstorken.blogspot.com/
Postat av: Äggmadame..

Greta- Tack :)

Maggie-Love you!

Ruth- Jag fick tummarna ur *** äntligen, känns bra ;) Och tack för komplimangen ang namnet! Stor Kram

2011-03-08 @ 21:21:56
URL: http://aggmadame.blogg.se/
Postat av: Emma

Du & din man är en av dem bästa & finaste människor som finns & jag ber varje dag för att lyckan ska komma till er.Älskar dig!

2011-03-08 @ 21:37:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0