Vad hände efter missfallet?
Jo...efter missfallet november 2008 var jag då sjukskriven en tid från jobbet. Låg mest hemma och grät snarare.
Och i början av 2009 började vi/jag verkligen ta tag i hela grejen, pga att min menstration försvann strax efter missfallet, det kunde gå flera månader mellan blödningarna.
Fick då kontakt med en kvinna som är gynekolog på en privatklinik i stan, fick väl ingen direkt större hjälp.
Fick lite recept på hormoner, Pergotime och Primolut Nor för att ägglossningen och menstrationen skulle komma igång, men ikke. Inget hjälpte. Känndes lite hopplöst att äta en massa hormoner utan direkt uppsyn från läkarens håll. Så jag började söka mig vidare, men tydligen var det riktig baby boom just det året så ingen hade lediga tider för mig som ny patient.
Efter ca ett halvår ringde min svärmor och tjatade till sig en tid på ett av dom större privata klinikerna som också tydligen var mer specialiserade på just detta ämnet. Bra, jag fick en tid 2 månader senare.
Kom dit, ensam den första gången. Manlig läkare, vilket var okej. Bara jag fick hjälp nu! Han kunde inte heller riktigt förstå vad som var fel, togs en massa blodprover, gynundersökningar. Fick återigen en massa hormonpreparat. Som heller inte fungerar denna gången.
Återbesök efter en 2-3 veckor och ett nytt ultraljud görs. Då visar det sig finnas en cysta på höger äggstock. Men detta var då inget jag skulle oroa mig för. Vilket inte är så lätt som ni kanske förstår.
Han skickar mig på röntgen/spolning av äggstockarna, vilket innebär att jag ska äta antibiotika i förebyggande syfte före och efter röntgen. Detta skulle dock inte kännas så värst mkt.
Röntgen dagen kom och jag skulle då infinna mig där kl. 11 på f.m, fick komma in i ett litet rum med toalett och brits, glä av mig naken och sätta på mig snygga sjukhuskläder.
Sen kom doktorn och systern som skulle utföra röntgen in och jag fick följa med dom in i ett rum.
Upp på "sängen" med en stor tub över mig, en liten bricka på höften och off we go..
Dom förde in en slang i slidan och genom livmoderstappen upp i livmodern, dock smärtsamt. På slutet av slangen sattes en ballong fylld med kontrastvätska (radioaktivt ämne).
Den blåstes upp och jag skrek av smärta. Kunde inte riktigt kontrollera min kropp iom smärtan.
Svordommar kom utskrikandes från min annars rätt så pryda mun.
Sen började dom trycka på ballongen så att vätskan skulle fylla livmodern och sedan gå in i äggstockarna genom äggledarna. Detta önskar jag inte min värsta fiende, smärtan var oerhörd.
När det hela var över säger dom, "Ja du, normalt brukar vi ha smärtstillande stolpiller innan, det kanske vi skulle haft". Tack för den!
När vi/dom var klara fick jag ligga kvar en stund pga risken för svimmningar.
Gick senare in i det lilla rummet med toaletten och satt där en bra stund. Jag sa inte ens hejdå när jag gick. Usch fy farao för detta.
Resultatet kom till min läkare 2 veckor senare, bara en äggledare var det fri passage igenom. Den andra kunde bara kasseras. Men detta skulle dock inte ha någon påverkan på varken menstration eller ägglossning fick jag veta. Sant?
/Äggmadame
Och i början av 2009 började vi/jag verkligen ta tag i hela grejen, pga att min menstration försvann strax efter missfallet, det kunde gå flera månader mellan blödningarna.
Fick då kontakt med en kvinna som är gynekolog på en privatklinik i stan, fick väl ingen direkt större hjälp.
Fick lite recept på hormoner, Pergotime och Primolut Nor för att ägglossningen och menstrationen skulle komma igång, men ikke. Inget hjälpte. Känndes lite hopplöst att äta en massa hormoner utan direkt uppsyn från läkarens håll. Så jag började söka mig vidare, men tydligen var det riktig baby boom just det året så ingen hade lediga tider för mig som ny patient.
Efter ca ett halvår ringde min svärmor och tjatade till sig en tid på ett av dom större privata klinikerna som också tydligen var mer specialiserade på just detta ämnet. Bra, jag fick en tid 2 månader senare.
Kom dit, ensam den första gången. Manlig läkare, vilket var okej. Bara jag fick hjälp nu! Han kunde inte heller riktigt förstå vad som var fel, togs en massa blodprover, gynundersökningar. Fick återigen en massa hormonpreparat. Som heller inte fungerar denna gången.
Återbesök efter en 2-3 veckor och ett nytt ultraljud görs. Då visar det sig finnas en cysta på höger äggstock. Men detta var då inget jag skulle oroa mig för. Vilket inte är så lätt som ni kanske förstår.
Han skickar mig på röntgen/spolning av äggstockarna, vilket innebär att jag ska äta antibiotika i förebyggande syfte före och efter röntgen. Detta skulle dock inte kännas så värst mkt.
Röntgen dagen kom och jag skulle då infinna mig där kl. 11 på f.m, fick komma in i ett litet rum med toalett och brits, glä av mig naken och sätta på mig snygga sjukhuskläder.
Sen kom doktorn och systern som skulle utföra röntgen in och jag fick följa med dom in i ett rum.
Upp på "sängen" med en stor tub över mig, en liten bricka på höften och off we go..
Dom förde in en slang i slidan och genom livmoderstappen upp i livmodern, dock smärtsamt. På slutet av slangen sattes en ballong fylld med kontrastvätska (radioaktivt ämne).
Den blåstes upp och jag skrek av smärta. Kunde inte riktigt kontrollera min kropp iom smärtan.
Svordommar kom utskrikandes från min annars rätt så pryda mun.
Sen började dom trycka på ballongen så att vätskan skulle fylla livmodern och sedan gå in i äggstockarna genom äggledarna. Detta önskar jag inte min värsta fiende, smärtan var oerhörd.
När det hela var över säger dom, "Ja du, normalt brukar vi ha smärtstillande stolpiller innan, det kanske vi skulle haft". Tack för den!
När vi/dom var klara fick jag ligga kvar en stund pga risken för svimmningar.
Gick senare in i det lilla rummet med toaletten och satt där en bra stund. Jag sa inte ens hejdå när jag gick. Usch fy farao för detta.
Resultatet kom till min läkare 2 veckor senare, bara en äggledare var det fri passage igenom. Den andra kunde bara kasseras. Men detta skulle dock inte ha någon påverkan på varken menstration eller ägglossning fick jag veta. Sant?
/Äggmadame
Kommentarer
Postat av: Miss S
Usch, vilken jobbig spolning du gick genom. Verkar dåligt skött av läkarna också. Trist.
Ser fram emot vidare läsning!
Postat av: ruht.
Hade en liknande upplevelse med spolningen.. Inget smärtstillande, och det gjorde ONT!! Svordomar & AJ.
.. Kanske inte så konstigt heller, för inget gick ju bra och det var totalstopp i båda mina äggledare.
Hmm.
kram
Trackback
