Tankar
Lite tankar denna måndagskväll innan läggdags.
Var i kontakt med Koordinatorn i torsdags och vi pratade länge och väl om min syster och hennes 80 mil härifrån.
Det blir komplicerat, jag vet. Men om...vi kan göra så här...bla bla bla.
Nu ligger allt på min syster, hon har bollen. Och vi får se om hon rullar den till oss.
Problemet med att hon bor 80 mil härifrån är att om det skulle bli komplikationer tex om hon blir under- eller överstimulerad med hormonerna innan donationen måste hon gå igenom vissa ultraljudsundersökningar. HÄR i vår stad, det går tydligen inte i hennes. Konstigt tycker jag, ultraljud som ultraljud väl?
Så det innebär eventuellt fler resor hit, istället för två så med otur blir det 5-6 st.
Plus hon har sin lilla Prinsessa också, och arbete.
Jag förstår, tro mig jag förstår. Men vill nog inte inse bara. Om det kan få oss att bli föräldrar till vårt mirakel och för henne att bli moster för första gången så hade jag gjort vad som krävs. Förlåt P, jag förstår dig ändå så väl!
Burken med fula ord stängdes rätt så snabbt. Övergick till tårar och en timmes duschgråt.
Så vi tog det säkra före det osäkra och sa till koordinatorn att vi ville bli uppskriva i den vanliga, allmänna donationskön. Innebär dock att första äggdonationsförsöket kommer då om stapeln ca 2013 om 2 år.
Då är jag 27 år blir det lyckat har jag barn när jag är 28 år (ingen ålder), men heller ingen garanti för barn, därför vill jag ha detta "avklarat" så fort som möjligt, så vi kan börja titta på adoption i sådana fall.
Min psyke behövs också stillas, det är rent för mycket det här.
Ta hand om er.
/Äggmadame
Du skall veta att jag beundrar dig så hjärtat. Du besitter en sån inre j*vla styrka som heter duga.
Och de är klart det blir mycket för ditt psyke, de är naturligt. Men töm ur skiten. Skrik, gråt, skratta.. Jag finns alltid. I ur och skur. Kanske alltid inte räcker till, eller vet vad jag skall säga. Men jag finns. Always! Love you sugarpie.
Jag önskar jag kunde bestämma att mina ägg skulle gå just till dig!!
Kram!
Tack finaste Maggie!! :)
Sarasnaran: Tack du osjälviska människa! Tack, tack, tack! :)
Va stark du är som fortsätter. Jag tror aldrig jag hade orkat. Jag en kompis som försökte i 4 1/2 år. http://familjenrosmer.blogspot.com/
Kan hon inte vara hos dig som på en liten semester medan hon stimuleras och så? Kram
Hej, tackar dig för pepp på min blogg - ang UL och VUL så kanske det är så att de har större erfarenhet av dessa och alla små eventuella avvikelser och framsteg på din klinik än där din syster bor? Det kanske är mer en ögonblicksbild och svårt att fånga på "foto" likt röntgenplåtar man kan skicka - jag kan förstå om de vill se hur folliklar och slemhinna osv ser ut med egna ögon...
Lycka till och hoppas det går fint!
